Gästinlägg: Inspirationskväll på föräldramöte

Denna gång diskuterar Maria Flanagan Sundqvist föräldraskap och gränssättning!

----------------

Häromkvällen pratade jag och en kollega på ett föräldramöte. Vårt uppdrag var att prata om gränssättning och föräldraskap och det var fantastiskt roligt!

När jag är ute och pratar med människor om dessa ämnen märker jag vilket otroligt sug det är efter att prata och diskutera de här frågorna. Jag och min kollega varvar våra erfarenheter som pedagoger med erfarenheter från oss som föräldrar. Vi vill få föräldrarna att bli inspirerade att prata mer med varandra hemma om gränssättning och om dem själva som föräldrar.

Vi diskuterar varför barn blir som de blir. Här är ofta alla överens om att det finns lite olika arenor som förskola, skola, kamrater men också i hemmet formas barnen.

Jag brukar berätta om mina egna erfarenheter som mamma. Min önskan när mina barn var små var ju naturligtvis att mina barn skulle bli trevliga, sociala och glada. Jag blev dock inte positivt överraskad när jag en dag tittade runt middagsbordet och upptäckte att ett av mina barn definitivt inte var på detta sättet. Jag förstod i det ögonblicket att det hade gått snett och jag funderade på hur det här kunde hända? Det var inte alls så här jag hade tänkt mig och det här borde jag faktiskt fixa. Jag var ju dessutom lärare!! Jag insåg när jag funderade att det mesta berodde på mig själv. Jag hade under en lång period varit tryckt av mycket annat i mitt liv och hade faktiskt inte haft tid att ägna mig åt det som var viktigt för just det här barnet. Jag hade hamnat i fällan av att inte ha tid eller ork att sätta de här viktiga gränserna som barnen mår så bra av och det hade faktiskt resulterat i att min son inte hade alla verktyg för att fungera på bästa sätt. När jag berättar den här historien på föräldramöten berättar jag också att det faktiskt aldrig är för sent utan tvärtom finns det alltid hopp om att skapa förändringar bara vi vill.

Som jag sa innan är de här kvällarna inspirerande och det är kul att uppmuntra föräldrar att samtala mer med varandra men frågan kommer ibland varför jag gör de här sakerna? Kan inte pedagogerna själva hålla i dessa föräldramöten? Ja, jag vet inte men min erfarenhet när jag är ute och handleder är att det ofta känns väldigt känsligt att gå in och prata med föräldrar om uppfostran och hur man kan göra på bästa sätt. Många är rädda att föräldrar ska ta illa upp om vi lägger oss i men jag måste säga att jag tycker det är precis tvärtom! Ni är ju specialister på de här sakerna och jag tycker det är viktigt att ni delar med er av kunskaper kring föräldraskap och vad som är viktigt för barnen. Min egen erfarenhet av föräldraskap är att det är svårt och vi skulle behöva mer stöttning i detta. Jag tror att många känner sig ensamma i föräldrarollen och att vi lätt jämför och tror att alla andra gör det mycket bättre men vi vet ju att det faktiskt inte är sant… eller hur?

Jag tycker som sagt var att det är kul att prata på föräldramöten men hoppas att diskussionerna inte tar slut efter den kvällen utan att det blir en inspiration både för föräldrar och personal.

….min son förresten, han fyller 16 år idag och fungerar alldeles utmärkt…

Varma hälsningar,

Maria Flanagan Sundqvist