En dag i somras fick jag ett mail, Maria med den eminenta bloggen Förskoleburken skrev och frågade om jag ville gästblogga hos henne. Vad glad och stolt jag blev, så visst ville jag det. Jag har funderat och funderat vad ska jag blogga om, vad vill ni veta om mig. Självklart ska jag filosofera lite om flanosagor men jag tror att en och annan erfarenhet också kan vara på sin plats.
Jag kan inte säja att jag är speciellt tekniskt kunnig eller något snille på datakomponenter men jag är utrustad med en otrolig vilja. Jag vet att jag kan allt jag vill eller så bestämmer jag mig för att lära mig det.
Det där med datorer ja det fanns ju inte när jag gick i skolan. Jag skrev mina första tentor för hand så nu kan ni ana hur gammal jag är ( 53 ). Jag arbetade på en fristående avdelning när vi fick till oss att vi skulle få vara först i vår stadsdel med att få ut datorer till Förskolan. Hjälp! Tänkte vi vad ska vi göra treåringarna kommer att gå om oss med hästlängder i sitt dator kunnande. En av oss pedagoger hade ganska mycket mer erfarenhet av datorer än oss andra, och hon kläckte den fiffiga iden att vi går på komvux och lär oss. Datagrund hette det och på den vägen är det.
När jag var 40 år bestämde jag mig för att skaffa en diger akademisk examen. Tack och lov för datorn, nu skrev jag mina tentor på den. När jag läste retorik skrev Jag mitt lovtal till den om hur många pennor och hur mycket tid jag sparat. Jag lärde mig allt mer och när jag kom tillbaka till Förskolan efter 140 poäng på Universitetet ja då fyllde mina kollegor på mina kunskaper om bildhantering och schemaskrivning.
Det var nu jag blev Fröken Flano. Gruppen Jag arbetade med älskade flanosagor. De gjorde sina egna alldeles fantastiska sagor, de skrev själva ner dem på datorn (efter sin förmåga) och de satt stolta och lyckliga på samlingen och berättade för varandra.
Min PIM examination kallade jag Fröken Flano filosoferar. Där berättade jag om det arbetet barnen gjorde när de skrev och skapade sina flanosagor.
Jag har alltid älskat att läsa och mitt hem är belamrat med böcker. Så har det varit ända sedan jag var liten och min mamma lät mig gå till biblioteket själv som femåring. Ja! Hon ringde väl Tant Greta som jobbade på Bibban och förvarnade att jag var på väg. Det var magiskt. Där kunde jag sitta och förundras över allt vackert och spännande som stod att läsa. Ja jag var Annabell Lilja den där prinsessan från sagan. Eller när jag som tolvåring fick Tolkiens sagan om ringen i min hand, vilken lycka. Jag satt i sängen och läste i tre dagar. Mamma fick komma med mackor till mig.
Många år senare när Astrid Lindgren precis kommit ut med Ronja Rövardotter läste jag den för några sexåringar på Förskolan på tre dagar. Jag förstod precis hur de kände sig.
Men vilka högtidsstunder när vi på samlingen frågade vill ni höra en flanosaga? Jaaaaa!
Bilder tagna ur sitt sammanhang och berättade utan bok kan skapa ett stort intresse för det skrivna och talade språket. Ja de kan vara ett fantastiskt hjälpmedel i olika inte bara språkliga situationer. Man kan träna färger ( Spökbarnen, dinosaurerna ) Räkneramsan ( Piraterna, astronauterna mm ) Empati (Det lilla röda trollet)
Naturvetenskap och biologisk utveckling ( Sagan om den hungriga larven )
Jag som gillar när barn får vara delaktiga använder mig alltid av deras hjälp att ta ner bilder, berätta, rimma och vad det nu kan vara. I dag tack vare datorn kan vi ha en uppsjö av flanosagor som barnen själva kan få berätta och använda.
På “min” avdelning sitter det alltid en uppe på kylskåpet.(Tack och lov för Claes Olssons magnettejp) Så kan barnen berätta för varandra, eller leka lite med bilderna eller rimma lite när andan faller på och det gör den.
Oj! Det blev mycket filosoferande, men hur kom då bloggen till?
En av mina kollegor började blogga och det väckte mitt intresse.
Tänk ett forum där man kunde förmedla sina idéer, det lät spännande. En annan kollega visade hemsidan Ingelas lekstuga. Vilken skatt för oss pedagoger och vilket engagemang. När jag hittade Emy:s fina blogg Förskolläraren ja då bestämde jag mig att jag skulle försöka lära mig blogga. Att det skulle handla om flanosar var väl ganska självklart.
Så januari 2010 satte jag igång. Hjälp vad lite jag kunde. Sonen fick lära mig bildhantering för min ide var att man skulle kunna hämta ut både bild och text på flanosagan. För första gången jobbade jag i paint och det gick ju bra. Min kollegas son som är en mycket känd bloggare lånade ut sin datakille och jag fick hjälp att starta.
Men! Jag ville ju ha en bakgrund, och en länklista. Jag ville veta hur många som varit inne på min blogg allt det där hjälpte Emy och Maria (Förskolläraren och Förskoleburken) mig med.
Sen var det bara att köra på.
Vilken fantastisk pedagogisk resurs bloggandet har blivit. Vilken uppsjö av idéer från hela världen som vi kan välja och vraka bland.
Vilka härliga kontakter jag har fått med andra bloggare och hemsidesmakare. Så underbart att bara skicka ett mail så delar fantastiska pedagoger och sagoberättare med sig av sina alster.
Hos Maria har jag hämtat massor av matte idéer till de barn som älskar matteuppgifter. Dockmormor har skickat de mest bedårande spel och sagor och barnen väntar ivrigt på att få höra nästa saga om Trulsa.
Så visst är Internet ett fantastiskt forum för oss pedagoger att använda.
Idag rullar livet på allt snabbare och information hinner knappt produceras förrän den kan läsas av alla, då är det viktigt att vi inte glömmer att försjunka i en bok eller förundras över en flanosaga.
Att vi ger barnen tid så att de kan känna, precis som jag magin i orden och bilderna. Då får barndomen en ändlös räcka av spännande dagar i fantasins värld.
Liz Thulin
Med bloggen Fröken Flano Filosoferar
Jag älskar också flano så fröken flanobloggen och den här förskoleburken + ingelaslekstuga hör till mina favoriter som ofta besöks. Tack för att ni finns.
SvaraRadera